RASBESKRIVNING AKITA INU

URSPRUNGSLAND:
Japan

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Sällskap ,vakt o skyddshund

BAKGRUND
Ursprungligen var de japanska spetshundraserna små till medelstora. Några riktigt storvuxna hundar existerade inte. Akita härstammar från "Akita Matagi", en medelstor spetshund, som föddes upp för björn,hjort,och vildsvin under Satake-dynastin (1630-1870) i Tohoku-området i Akita-prefekturen på ön Honshu.
Enligt historiska uppgifter uppmuntrades uppfödning av rasen för hundhetsning, vilket på den tiden var ett medel att öka statusen hos de besuttna i området.
Som följd av det korsades spetsarna med andra raser. B1 a nämns en hund, troligen en mastiff, som ägdes av en tysk gruvingenjör vid koppargruvan i Kosaka. Korsningar med tosa inu nämns också. De för akita tidigare kända exteriöra detaljerna, såsom ståndöron och ringlad svans, försvann helt efter inkorsningarna med andra hundtyper.
År 1908 förbjöds hundkamper i Japan och så småningom vaknade intresset bland intellektuella för att försöka bevara den riktiga akitan. År 1919 lagstadgades om bevarande av nationella kulturföremål inom olika områden och bevarandet av den gamla hundrasen föll inom ramarna för den lagen. År 1931 utnämndes nio utmärkta exemplar av rasen till nationalmonument, vilket föranledde att rasen blev mycket populär.
Under slutet av andra världskriget,1945, gjordes stora ansträngningar att bevara de få överlevande exemplaren av rasen samt att även eliminera inslaget av främmande raser, Man lyckades, och de hundar som då samlades upp ligger till grund för dagens akita inu.Akitan är idag nationalhunden i japan,där det har rests ett minnesmärke i Tokio.

HELHETSINTRYCK:
Den stora rasen av de japanska spetsarna verkar mycket imponerande,är korthåriga och har små upprättstående öron och ringlad svans.

Karaktär och Användning
Akita inu anses vara pålitlig,aktiv vakt och skyddshund

HUVUD:
Torrt.Huvudskålen är tämligen bred mellan öron och flat.Välutvecklad okbåge.Måttlig pannavsats.

NOSPARTI
Kraftigt,medellångt och väl utfyllt under ögonen.Rak näsrygg som spetsigt avsmalnar mot nosen.Raka och väl tillslutande läppar Bred och svart nässpegel

BETT: Saxbett.
Ögon: Mörkbruna,små och djupt liggande.Ögonöppningen är trekantig och snedställd,så att den inre ögonvinkeln ligger djupare än den yttre.

Öron: Små,trekantiga,högt ansatta och upprättstående,något framåtvikta över ögonen.

HALS:
Medellång,inte för kort,vackert välvd.

KROPP:
Längden större än höjden (110:110).Rak,kort och kraftig rygg.Kraftigt och kort ländparti.Djup och väl utvecklad bröstkorg,måttligt välvd.
Svans: Högt ansatt,tämligen kort och kraftig,bärs i en lätt båge eller ringlad över korset med spetsen hängande över låret.Tjockt och rikligt behårad

Skulderblad:Väl utvecklade skulderblad.Tätt åtliggande armbåge,raka och kraftiga ben.Kraftiga muskler.Måttligt vinklade och rakställda hasleder.
Underarm: Frambenen skal vara raka och med kraftig benstomme.
Tassar: Framtassarna skall vara tjocka, runda, välvda och slutna.

Helhetsintryck: Bakbenen skall vara välutvecklade, starka och måttligt vinklade.
Tassar: Som framtassarna.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara spänstiga och kraftfulla.

Hårrem:
Täckhåret medellångt,hårt,rakt och väl utstående från kroppen.Riklig mjuk och ullig bottenull.
Färg: Röd, sesam, vit,rådjursfärg,vetefärg,svart,gråbrun,askgrå,silvergrå,stålblå,svart m röda tecken,även tigrerad.Dessa färger utom vit skall ha vitaktig päls på nospartiets sidor, kinderna, halsens och underkäkens undersida, på bröst, mage, svansens undersida och benens insidor.

MANKHÖlD:
Hanhund 67 cm
Tik 61 cm

Betraktas som Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Överbett eller underbett

Pigmentfläckig tunga

Ljusa ögon

Ofullständigt antal tänder

Hängöron

Hängande svans,som inte kan bäras ringlad

Långhårig päls

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.